(utöver de självklara felen som inte får förekomma såsom felstavning, talspråk, grammatiska fel osv.)
Efter att ha korrekturläst många uppsatser och mindre akademiska arbeten ser jag återkommande ”missar” som många gör i sina texter. För att hjälpa dig i skrivprocessen listar jag de allra vanligaste misstagen som du bör undvika. Använd gärna dessa punkter som en checklista var du än är i skrivprocessen för att förbättra ditt arbete. Lycka till!
Att skriva handlar väldigt sällan om att bara sätta sig ner och skriva. Därför föredrar jag ordet skrivprocess, för det är exakt vad det är. Jag föreställer mig den här typen av skrivprocess inledningsvis som en stor låda med osorterade klossar i olika färger, former, storlekar och material. Du har nu fått i uppgift att sortera denna kaotiska röra, skapa något begripligt av dessa omaka klossar och sedan presentera din skapelse för läsaren så tydligt du kan. Det handlar om att först skapa sig en idé om vad man ska skriva, som från början kan vara en väldigt bred idé och som man senare får smala av. Nästa steg är att planera, söka efter information, välja relevant information och tänka kring strukturen. Många av dessa steg sker såklart inte i en exakt ordning, utan parallellt, och ibland går man fram och tillbaka medan man faktiskt skriver. En välskriven text, särskilt en akademisk, följer en viss struktur och formalia samtidigt som den alltid är transparent och enkel för läsaren att förstå. I den synliggörs författarens resonemang på ett konkret sätt i en logisk ordning.
1. Att inte svara på frågan
Det här händer tyvärr oftare än vad man tror. Ibland redogörs långa utförliga svar, men svaren visar sig inte ha så mycket med frågan eller instruktionerna att göra och saknar relevans.
Varför blir det så? Det kan bero på att man inte riktigt har förstått frågan, feltolkat den eller så har man svårt att svara på frågan helt enkelt. Man kanske tänker att det kan vara värt att improvisera. Snälla, improvisera inte! Det är jättetråkigt att ha lagt ner tid och möda på att skriva ett detaljerat svar som sen inte motsvarar instruktionerna eller frågan. Tanken med till exempel mindre inlämningar eller tentafrågor är ju att man ska kunna visa upp de kunskaper man har fått under kursen (oftast genom kurslitteraturen). Svarar man inte på frågan eller tar upp något annat, missar man chansen att visa upp detta, vilket resulterar i att man oftast inte får godkänt.
Lösning: Svara på frågan. Följ instruktionerna.
Det finns tyvärr inte mycket utrymme för improvisation eller kreativt skrivande i en akademisk text. Här gäller det att vara lite torr, att faktiskt följa instruktionerna och vara tydlig. Läs därför igenom frågorna och instruktionerna noga. Se till att du verkligen förstår allt, i annat fall fråga. Lägg märke till vad instruktionerna säger. Det är väldigt sällan som du bara ska ”skriva” något, så en ledtråd är att ta reda på hur du ska skriva. Ska du analysera, argumentera, beskriva, reflektera, undersöka, problematisera, jämföra eller sammanfatta någonting? Om det även finns specifika frågor som du ska svara på, kan det underlätta att väva in dessa i inledningen av texten. Det hjälper dig att ha frågorna i åtanke och ger dig också en bra utgångspunkt att orientera i texten.
2. För mycket text
För mycket text blir uppenbart i de fall man överskrider det tillåtna ordomfånget. Däremot kan för mycket text också innebära en lång text som egentligen inte säger så mycket. Det vill säga, mycket innehåll men att väldigt lite av innehållet är relevant.
Hur ser en sådan text ut? Den kan till exempel vara väldigt långdragen med meningar utan någon specifik poäng eller funktion. Man kommer inte riktigt till skott: föreställ dig någon som harklar i evigheter eller mumlar innan de börjar prata. Oftast innehåller sådana texter även meningar som länkas ihop av många satser som är krångliga. Texten kan också innehålla flera upprepningar efter varandra som förklarar samma sak, fast med olika formuleringar.
Varför blir det så? Man kanske har svårt att sortera ut vad som är viktigt och relevant att ta upp. För att inte missa något försöker man därför ”få med allt” man kommer på. Ibland kan det också vara så att man vill fylla upp texten så mycket som möjligt (utfyllnad, tomt stoff). Tyvärr resulterar det oftast i att man senare får komplettera och det blir mer efterarbete, där relevant information efterfrågas eller att man får utveckla sina ”utfyllnader”. Detta kan ibland vara svårt om de från början inte hade någon egentlig funktion.
Lösning: Japp, klichén är sann: Less is more. Att skriva kort och koncist är dock inte en enkel uppgift. Men det är A-O i en akademisk text där det ska vara tydligt, kort och kärnfullt. Ett sätt att inte gå i fällan av att ”bara skriva någonting” för att fylla ut texten, är att planera innan man skriver. Att ha ett tänk och att planera behöver inte ta lång tid alls. Ibland räcker det med att bara ta en extra minut att tänka till innan man skriver nästa mening. Men det kan underlätta oerhört när man väljer relevant information att ta upp. När det finns ett tänk, finns det också en avsikt bakom varje mening och varje stycke, vilket gör att du tydligt kan hålla reda på din tankegång och den röda tråden (en sammanhängande helhet).
3. Röd tråd eller sammanhang saknas
Till denna punkt räknar jag även med satsradning (huvudsatser som länkas samman med kommatecken). En röd tråd kan saknas mellan flera meningar efter varandra eller i ett helt stycke. Jag brukar beskriva det som att texten läses som en ”punktlista” (fast utan punkter). Meningar är staplade efter varandra utan en tydlig koppling och ordning. Stilistiskt kan det fungera och ge flyt i en dikt/prosa eller annat kreativt skrivande. Men i en akademisk text behöver det finnas en logisk ordning och struktur. Varje mening bör därför ha ett förhållande till en annan, som sen för texten framåt så att läsaren kan hänga med i tankegången och resonemangen utan problem.
Varför blir det så? Det finns nog många orsaker till detta. En anledning kan vara att man är väldigt fokuserad på att få med all information som man tror ska inkluderas (därav faktalista) att man glömmer bort att lägga ner tid på att faktiskt länka samman informationen och bryta ner den för att se hur meningar relaterar till varandra. Av samma anledning glömmer man bort ”läsaren” eller att det existerar en läsare, något man aldrig bör göra.
Lösning: Detta gäller inte bara för just denna punkt, men som en generell tumregel bör man utgå från en läsare som inte har samma kunskaper som en själv (jag författaren). När du har läsaren i åtanke medan du skriver, blir du extra medveten om hur du på bästa sätt kan vägleda personen genom texten. Det ger dig ett syfte med arbetet och varje mening du skriver. Återigen är det också viktigt med ett tänk bakom texten. En text som saknar en röd tråd är helt enkelt en ogenomtänkt text. Fundera på vad nästa mening som du skriver har för funktion och hur du ska binda ihop allt (textbindning). Ställ dig frågan: Hur förhåller sig meningarna till varandra? Använd sambandsord och konjunktioner som tar texten framåt mellan de olika meningarna (däremot, eftersom, således, å ena sidan, följaktligen, sedan, därefter). Vid satsradning kan man binda ihop satserna med fogeord (och, samt, där, som, vilket). Är satserna många och meningen väldigt lång, kan det vara bättre att bryta upp i flera meningar.
Hoppas att detta inlägg gett dig lite inspiration och tips att tänka på i ditt eget skrivande. Håll utkik efter del 2. Om du skrivit en text och gått igenom dessa punkter för att se över ditt arbete men fortfarande känner att du behöver hjälp med språkgranskningen, är du välkommen att höra av dig här. Vi hörs! Kämpa på!